ur Mitch Albom´s "Fem personer du möter i himlen"
♦
.... barndomen är som en orörd glasyta
och den som hanterar den lämnar avtryck.
En del föräldrar kladdar ner den,
andra gör sprickor i den
och några få splittrar den i tusen
små ojämna bitar
som inte går att sätta ihop igen.....
♦
denna text berörde mig oerhört
eftersom jag har barn själv
skar den i mitt hjärta
även jag har säkert
splttrat något
även om så inte var meningen
.... barndomen är som en orörd glasyta
och den som hanterar den lämnar avtryck.
En del föräldrar kladdar ner den,
andra gör sprickor i den
och några få splittrar den i tusen
små ojämna bitar
som inte går att sätta ihop igen.....
♦
denna text berörde mig oerhört
eftersom jag har barn själv
skar den i mitt hjärta
även jag har säkert
splttrat något
även om så inte var meningen
Kommentarer
Trackback